1991 maj, juni Kalla fakta kolliderar med varma emotioner. D et är så, men hur fatta det? Vad jag saknade då, det fattar jag nu, var förnuft: förmåga och kunskap att begripa och verkligen fatta saker och ting. Det var en brist, en katastrofal brist som jag levde med. Och som jag trodde var biologiskt betingad. En flicka, en kvinna var inte skapt att begripa någonting. Hon saknade förutsättningar alldeles för det. ”Hennes tredje hand”, som jag symboliserade denna förmåga med, var utan liv. Så upplevde jag det. Det fattar jag nu! Kvinnan saknade förnuft och mannen saknade känslor. Så hade jag fått lära mig. De står på varsin sida om livsfloden och kan inte nå varandra. Han med sitt förnuft, det vill säga förmåga att förstå henne, men inte känna henne och hon med sina känslor, det vill säga förmågan att känna honom, men inte förstå honom. Nu börjar jag förstå vad patriarkatet är, hur det är att se människorna utifrån könen. Att detta komplex har utgjort ett existentiellt ho